Sorg i buren
Undersökning av trähus
Artrosen blev inte lindrigare med åren utan gradvis värre, tyvärr kunde inte det mildras fullständigt som önskat.
Foto shoot
Matte funderade ett tag på när det var dags för Bels att lämna oss då vikten bara visat nedåt hela tiden men damen valde när det var dags själv.
Det undre tänderna hade vuxit i brist på tuggande och kroppen var svag som få.
Bels med gänget tidigare
Belsebub fick somna in i mattes famn och kan nu röra sig utan att ha ont på något sätt.
Vila i frid vår svart vita lilla demon, hälsa de andra limporna på gräsmattan där uppe.
Filmmys med Cujo
Hallu?
Belsebub är älskad, saknad och aldrig glömd.
<3 <3 <3
Oink oink
/ Wesker med fruar
