Fröken Ripley!

                                  Vår älskade Rip

Ripley var mattes och husses första omplaceringsmarsvin och det var inte riktigt tänkt att just hon skulle väljas utan det blev ödet för båda parter.

Anledningen att Rilpey var i omplaceringen var allergier som gjorde att hon återkom till hisingen, en människa som var allergisk mot långhåriga marsvin och var naiv nog att tro att denne inte var allergisk mot Rip. Vilken chock det blev för personen i fråga och snabbt åkte hon tillbaka efter väldigt kort tid borta.

Matte höll utkik på eragons hemsidan efter ett passande marsvin och var inställd på att ta hem en virvelflicka men kikade in ändå på eragons hemsidan. Bilden på Ripley dök upp och matte fick den där "dendärsötavarelsenskahemtillossochbohärföralltid" känslan om henne och snabb som tusan tingades Rip!

Vår älskade sötnos!

 

Det ska tilläggas att husse var skeptisk mot ett tredje marsvin men han ändrade sig snabbt!

Väl när matte fick träffa Rip så darrade magkänslan och allt stämde i hjärta/själ. Hon kom med hem och lilla flocken på mig och Hannibal godtog henne som en medlem direkt. Det tog några dagar men sedan visade Rip vem hon verkligen var och tog över ledarrollen i från mig (så klart....)

                  Denna uppsyn är svår att säga nej till :)

Livet flöt på för skräckligan och matte/husse fick sina tummar ur röva och fixade en billybokhylla till oss som bur! Vi blev väldigt nöjda och känslan att slippa gallerburen går inte att beskriva. :)

Matte tog sin chans och uttökade flocken med först Miss Myers och sedan med Samara, flocken var komplett.

Tyvärr det som hände därefter var inte alls lika roligt och glädjande. Matte noterade att Rip var dålig och hon hade rasat lite i vikt, dessutom lät det konstigt när hon andades. Matte började stödmata Ripley och en veterinärtid bokades snabbt. Denna veterinär höll med matte om att det lät i från lungorna och antibiotika skrev ut åt fröken, under tiden skulle hon stödmatas så att magen inte skulle lägga av.
Matte åkte samma eftremiddag efter veterinärbesöket till stockholm (detta var en fredag) och därefter skulle hon till "mormor Ingrid" i östergötland och det var upp till husse att ge henne medicin, cc och allt som behövdes.

                      Allra sista bilden på Ripley i levande tillstånd

Tyvärr rasade hon i vikt och ville inte alls äta så hon fick åka in akut till blå stjärnan på måndagen med husse (med en orolig matte i östergötland). Innan husse gick i från henne så sträckte hon sig efter husse och gapade efter honom, ungefär som hon skrek "lämna mig inte, ta mig hem". Till och med veterinären frågade husse om han ville ta med sig Rip hem. Han ville .. Tro oss.

Allt gick inte som matte/husse ville utan hon rasade ännu mer i vikt och hon fick somna in på tisdagen med husse som stöd. Hela vår värld sprack under våra tassar. :(

                                  Se mig! Queen of the billybokhylla!

Det visade sig att hon hade en varböld i gommen som gjorde att hon inte kunde äta och att fixa i munnen var inte att tänka på eftersom hon var i sådant dåligt skick. Varböld och rossel med lungorna var nog ingen höjdare. :(


Hon fick begravas vid husses föräldras hus i skogen där, lagom brevid Jigsaw. Hon är för alltid med oss i våra hjärtan!

                                                  Vårt lilla hjärta!

           Här hänger Ripley läpp med Atlas (som var en liten bebis då.)

                                                   Vackra Rilpey!

                                Ni läsare ser absolut inte henne här ;)

Ripley tittar ner i från den eviga gräsmattan med Jigsaw och Hannibal på oss med tindrande ögon och munnarna fulla med gräs i skrivande stund, hon gör tummen upp åt mig. :)

Pssssssst Ripley fick sitt namn efter hon i alien-filmerna, den där tuffa bruden som klarar allt :)


Over and out!

/Cujo